Tankarna snurrar som ett lyckligt spanskt tjurrus – nu är det nära! Min 40-åriga dröm om ett liv i soliga Spanien, blir äntligen verklighet. Just nu känns Sverige som en scen där jag gör min avskedsföreställning; allt är en ”sista gången”-upplevelse. För ett par veckor sedan skrattade jag mig igenom min sista spökfyllda Halloween på svensk mark.
Prylar, cykeln och batteri –>Bagateller
Flyttkaoset är i full gång. Fyra kartonger fyllda till bredden idag, och jag inser att jag nog måste ringa flyttfirman och be dem boka en rymligare lastbil – jag har alltid haft svårt att skiljas från mina älskade prylar! Men det känns faktiskt befriande att rensa ut, även om det är extra klurigt nu när jag vet att jag inte bara kan ”stoppa undan” dem i ett förråd.
Möblerna får stanna kvar, men min älskade cykel ska naturligtvis med! Det är här de verkliga, men ack så viktiga, ”bagatellerna” kommer in: hur i hela friden fraktar jag cykelbatteriet? Får man skicka det med flyttbilen? Eller måste det upp på flyget? Och om det ska flyga, ska det checkas in som en hemlig skatt eller får jag ha det i handbagaget som en dyrbar powerbank? Dessa små detaljer är det som får adrenalinet att pumpa mer än att packa ner en hel bokhylla!
Ett hjärta som brinner för Spanien (sedan 1975)
Oavsett vad folk tycker och tror, så är det klart att jag kommer sakna en handfull guldvärda personer. Min fina pappa, mina fantastiska döttrar, mitt underbara barnbarn och mina nära vänner – ni kommer att lämna ett tomrum. Men jag är lugn. Jag vet att de vänner som klarar en flytt är de som snart kommer att boka flygbiljetter för att hälsa på mig under den spanska solen!
Det är en obeskrivlig tacksamhet jag känner. Att få leva min dröm efter 40 års längtan är en enorm lycka. Sedan jag satte foten på Mallorca 1975 har mitt hjärta brunnit för Spanien. Jag har rest världen över, men det är alltid till mitt älskade Spanien jag har återvänt. Där är jag hel, lycklig och harmonisk.
Från Avenyn till romernas värme
Jag blickar tillbaka på ett rikt och spännande liv. Jag har uppfostrat två fantastiska döttrar helt på egen hand – min stolthet är enorm! Jag har flyttat runt, klarat mig själv genom allt, och har alltid haft min pappa som en orubblig stöttepelare och hejaklack. Livet har gett och tagit vänner, men jag känner en djup tacksamhet över alla möten.
Jag har haft förmånen att lära känna människor från alla samhällsklasser och kulturer. Från innekretsarna på glittriga Avenyn till romernas varma gästfrihet i Spanien. Denna resa har cementerat mitt motto: ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE. Jag har insett att precis alla har något unikt att bidra med.
Nu sätter jag punkt för tankarna. Resten av dagen ska ägnas åt den spännande kombinationen: tvättstugan och tid med några av mina allra käraste. Tills nästa gång – ¡Viva España!
