En berättelse om magi, värme, skratt och den mjuka kraften i allt som glittrar rosa.
Jag är en rosa häxa.
Inte den sortens häxa som kastar eldklot eller flyger runt på en kvast i motvind — jag är mer den sorten som tänder rosa ljus, dricker te med besvärjelser i varje klunk och sprider värme så stark att negativ energi får skavsår bara av att titta på mig.
Min magi är mjuk, men tro mig: den är mäktigare än den ser ut.
Jag skyddar med glädje, jag helar med kärlek och jag manifesterar med en nyans av rosa som ingen riktigt kan motstå.
Min kärleksmagi
När jag gör mina kärleksritualer är det inte för att kontrollera någon — det är för att öppna hjärtan. Mitt eget först och främst.
Jag tänder ett rosa ljus och låter lågan spegla allt jag vill dra in i mitt liv:
* värme
* vänlighet
* ömsesidighet
* passion när tiden är rätt
* lugn när själen pockar på ro
Jag viskar mina besvärjelser som små hemligheter till universum:
“Ge mig kärlek som känns trygg. Inte dramatik, inte oro — bara värme.”
Och universum lyssnar alltid.
Kanske inte samma sekund, men det blinkar tillbaka med en känsla, ett tecken, en oväntad mjukhet.
Mina rosa beskyddsritualer
Jag använder rosa magi för att skydda allt som är heligt för mig: min glöd, min energi, min frid.
Istället för att bygga murar bygger jag mjuka filter.
Sådana som stoppar allt hårt och släpper igenom allt som är gott.
Jag:
* tänder ett rosa ljus och säger “Inte i mitt hem, tack”
* står i en cirkel av rosenblad och känner hur min aura blir fluffigt ogenomtränglig
* bär rosakvarts som om den vore min egen lilla säkerhetsvakt
* duschar av mig dålig energi med hjälp av vatten, tvål och mild magi
* dricker beskyddste som smakar lugn
Negativ energi gillar mig inte särskilt mycket — och det är helt ömsesidigt.
Mina vardagliga rosa ritualer
Jag lever med magin, inte bredvid den.
När jag gör te viskar jag intentioner.
När jag byter lakan, strör jag rosenblad över kudden (nej, jag skojar inte).
När jag är stressad smeker jag min rosakvarts som om den vore en minidjur som spinner av kärlek.
När livet bråkar säger jag:
“Nej tack, min energi är inte på lån idag.”
Och universum nickar och flyttar på sig.
Fullmånen och jag
Vid fullmåne blossar min magi upp som en rosa dimma runt mig.
Jag skriver ner allt jag vill släppa
allt jag vill bjuda in
allt jag vill tacka för
på ett rosa papper, naturligtvis.
Sedan låter jag månen dricka upp energin medan jag står där som en mjuk, mystisk, smått skrattande häxa och känner hur allt mörkt lämnar kroppen som gammalt damm.
Mina gåvor till världen
Jag sänder kärlek, men inte på min egen bekostnad.
Jag ger av min värme, men inte min styrka.
Jag ger av min tid, men inte min själ.
Jag är en rosa häxa.
Min magi är mitt sätt att leva — inte en show, inte en roll.
Jag är mjuk.
Jag är kraftfull.
Jag är helande.
Jag är skrattande.
Jag är mystisk.
Och allt jag rör vid får en liten ton av rosa.
Inte för att jag försöker — utan för att det är så jag är byggd.
Med glitter i själen.
Med värme i hjärtat.
Med magi i fingertopparna.
