Si deseas leer el texto en español, desplázate hacia abajo.
Man börjar ju nästan undra om de har hällt något magiskt i dricksvattnet här i Lobosillo, för vänligheten verkar aldrig ta slut. Ju längre jag stannar, desto fler fantastiska själar dyker upp – och nu har jag hittat två riktiga stjärnor till: Agustina och Tomás.
Agustina: Byns snabbaste leende
Ser du en kvinna swisha förbi i ett tempo som skulle få en OS-atlet att flämta? Då har du sett Agustina. Hon är uppvuxen här i Los Romeras och sitter på mer lokalkännedom än Google Maps. Att försöka lära sig allt hon kan på egen hand skulle ta en livstid, men Agustina delar med sig av sin visdom lika generöst som hon delar med sig av sina varma leenden. Hon är en pärla som får hela kvarteret att lysa upp!
Tomás: Min biljett in i gemenskapen
Tomás och jag började vår vänskap i den digitala världen på Facebook, men i somras klev han ut i verkligheten och blev en av mina närmaste vänner. Det var han som såg till att jag inte bara besökte byfesten, utan faktiskt blev en del av den! Att sitta i deras tält, prata om allt mellan himmel och jord och känna gemenskapen var sommarens absoluta höjdpunkt.
Den stora händelsen: Jag är numera ett proffs! När jag läste om pensionärsföreningen, Centro Social de Mayores, insåg jag att jag faktiskt checkar i den viktigaste boxen: jag har fyllt 60! Jag hörde av mig till Tomás, och innan jag hann blinka hade han fixat både fotografering och medlemskort. Nu kan jag stolt visa upp mitt kort och titulera mig som en officiell del av byns hjärta.
Från byråkrati till äkta vänskap
Tack vare Tomás och Agustina har jag inte bara fått ordning på mitt Certificado de Empadronamiento (vilket är en bedrift i sig!), utan jag har framför allt fått två vänner som betyder oerhört mycket. De är mina levande uppslagsverk och mina guider i detta spanska paradis.
Tack, Agustina och Tomás, för att ni öppnade dörren till gemenskapen och för att ni gör livet i Lobosillo så otroligt mycket roligare!
Los motores de Lobosillo: Agustina y Tomás
A veces me pregunto si hay algo mágico en el agua de Lobosillo, porque la amabilidad de este pueblo no tiene límites. Cuanto más tiempo paso aquí, más personas maravillosas encuentro, y ahora tengo la suerte de contar con dos auténticas estrellas: Agustina y Tomás.
Agustina: La sonrisa más rápida del pueblo
Si ves a una mujer caminando con un paso tan enérgico que dejaría atrás a un atleta olímpico, sin duda estás viendo a Agustina. Se crió aquí, en Los Romeras, y conoce cada rincón de nuestro barrio mejor que Google Maps. Intentar descubrir por mi cuenta todo lo que ella sabe me llevaría una vida entera, pero Agustina comparte su sabiduría con la misma generosidad con la que regala sus sonrisas. ¡Es una joya que ilumina a todo el vecindario!
Tomás: Mi ”padrino” en la comunidad
Tomás y yo empezamos nuestra amistad en el mundo digital de Facebook, pero este verano la realidad superó a la ficción y se convirtió en un gran amigo. ¡Él fue quien se aseguró de que yo no solo fuera a las fiestas del pueblo, sino que formara parte de ellas! Estar en su peña, charlando de todo un poco y sintiendo el calor de la gente, fue lo mejor del verano.
El gran hito: ¡Ya soy profesional! Cuando leí sobre la asociación de jubilados, el Centro Social de Mayores, me di cuenta de que cumplo con el requisito más importante: ¡ya he pasado los 60! Se lo comenté a Tomás y, antes de que pudiera parpadear, ya me había organizado la sesión de fotos y el carné. Ahora puedo decir con orgullo que soy, oficialmente, parte del corazón de Lobosillo.
De la burocracia a la verdadera amistad
Gracias a Tomás y Agustina, no solo he logrado poner en orden mi Certificado de Empadronamiento (¡que ya es todo un logro!), sino que, sobre todo, he ganado dos amigos que significan muchísimo para mí. Son mis enciclopedias vivientes y mis guías en este paraíso español.
¡Gracias, Agustina y Tomás, por abrirme las puertas de la comunidad y por hacer que la vida en Lobosillo sea muchísimo más divertida!