Si deseas leer el texto en español, desplázate hacia abajo.
Man brukar säga att man kan välja sina vänner men inte sina grannar – men i mitt fall verkar ödet ha haft en osedvanligt bra dag! Sommaren 2024 dök hon plötsligt upp framför mitt hus: María José. Sedan den dagen har Los Romeras inte bara varit en plats på kartan, utan ett riktigt hem.
María José – En vän i vått, torrt och… bomull?
María José är inte bara en väninna; hon är en naturkraft av glädje och samtal. Vi har avverkat fler skratt och samtalsämnen än vad som borde vara fysiskt möjligt på en eftermiddag. Hon har öppnat sitt hem för mig, introducerat mig för sina väninnor och tagit mig under sina vingars skugga.
Och låt oss inte glömma ”Den Stora Bomullsincidenten”. När jag lyckades med konststycket att få en bomullstuss på villovägar i örat, kom María José springande med hjärtat i halsgropen. Nu har vi skrattat så vi gråtit åt det, men där och då var hon min alldeles egna sjukvårdsupplysning som lugnt förklarade hur jag skulle navigera mot akuten. En kvinna som finns där i alla lägen – oavsett hur klantig man känner sig!
Andrés – Mannen som aldrig vilar
Sedan har vi Andrés. Om det fanns ett VM i att vara hjälpsam skulle han stå överst på pallen. Han är en sann arbetsmyra som verkar ha en lösning på allt:
Behöver du ny köksinredning? Andrés fixar det.
Har ett getingbo bestämt sig för att flytta in? Andrés vräker dem utan att blinka.
Är du sugen på något gott? Andrés dyker upp med famnen full av de mest fantastiska frukter och grönsaker man kan tänka sig.
En extra familj
Tillsammans har María José och Andrés blivit som en extra familj för mig. De har förvandlat min tid här i Lobosillo till ett paradis av trygghet och värme. Jag är så obeskrivligt tacksam för att jag får ha just dessa två som mina nära vänner och grannar.
Jag ser fram emot tusentals fler stunder, skratt och (förhoppningsvis) betydligt färre läkarbesök på grund av bomullstussar!
Mis ángeles de Los Romeras: María José y Andrés
Dicen que los amigos se eligen pero los vecinos te tocan por suerte… ¡y a mí me ha debido de tocar la lotería! En el verano de 2024, una mujer increíble apareció ante mi puerta: María José. Desde ese día, Los Romeras no es solo un lugar en el mapa, sino un verdadero hogar.
María José: Una amiga para lo bueno, lo malo y… ¿el algodón?
María José no es solo una vecina; es una fuerza de la naturaleza llena de alegría. Hemos compartido más risas y charlas de las que parecen físicamente posibles en una tarde. Me ha abierto las puertas de su casa, me ha presentado a sus amigas y me ha cuidado como si fuera de la familia.
Y, por favor, ¡no podemos olvidar el ”Incidente del Algodón”! Cuando logré la hazaña de que se me quedara un trozo de algodón atrapado en el oído, María José vino corriendo llena de preocupación. Ahora nos reímos hasta llorar cada vez que lo recordamos, pero en ese momento ella fue mi ángel de la guarda, explicándome con toda la paciencia del mundo cómo llegar a urgencias. Es una mujer que siempre está ahí, ¡sin importar lo torpe que yo sea!
Andrés: El hombre que nunca descansa
Y luego está Andrés. Si hubiera un campeonato mundial de generosidad, él estaría en el primer puesto del podio. Es una auténtica hormiguita que siempre tiene algo entre manos y una solución para todo:
¿Necesitas arreglar los muebles de la cocina? Andrés lo soluciona.
¿Un nido de avispas decide mudarse a mi casa? Andrés las desahucia en un abrir y cerrar de ojos.
¿Tienes hambre de algo natural? Andrés aparece con los brazos llenos de las mejores frutas y verduras que puedas imaginar.
Una familia extra
Juntos, María José y Andrés se han convertido en mi familia adoptiva aquí. Han transformado mi tiempo en Lobosillo en un paraíso de calidez y seguridad. Estoy infinitamente agradecida de tener a estas dos personas como mis amigos cercanos y vecinos.
¡Estoy deseando compartir miles de momentos más, muchísimas risas y (espero) ninguna visita más a urgencias por culpa de un algodón!
