Jag brukade säga att Mallorca inte är en plats jag bara reser till – det är en plats jag återvänder hem till.
I över fyrtio år har ön funnits i mitt liv. Somrar, vårar, sena höstar… tider i livet då jag behövt vila, tider då jag velat fira, och tider då jag bara behövt känna igen mig i någonting tryggt.
Det är märkligt hur en ö kan bli en följeslagare, nästan som en vän som man växer tillsammans med. Men för mig var det precis så.
Cala Mayor – där min berättelse börjar
Det var här allting tog sin början. Cala Mayor var min första förälskelse på Mallorca – en plats som fångade mig och sedan aldrig släppte taget.
Jag minns fortfarande känslan av att komma hit de första gångerna: doften av hav, solen som värmde stenarna, ljudet av vågor som rullade in över stranden. Den där första stunden när jag satte fötterna i den mjuka sanden – jag visste inte då att jag skulle återvända i över fyrtio år, men något i mig förstod att jag befann mig på rätt plats.
Cala Mayor blev min trygga punkt. År efter år har jag kommit tillbaka, sett förändringar och nya inslag, men kärnan har bestått. Alltid samma glittrande ljus över vattnet. Alltid samma lugn när jag blickat ut över havet.
Här har jag:
- stått med fötterna i strandkanten och känt livet landa
- sett solnedgångar som bränt sig fast i hjärtat
- tänkt, drömt, skrattat – och hittat mig själv igen
Cala Mayor är inte bara en strand för mig. Det är mitt första Mallorca, en plats som följt min resa i livet.
Hostalets – där mitt Mallorca fick ansikten och hjärtan
Med tiden växte min relation till ön, och Palma fick en egen plats i mitt hjärta – framför allt genom kvarteret Hostalets. Det var där jag gick från att vara en återvändande besökare till att känna att jag hörde hit på riktigt.
Hostalets är inte en plats man råkar hamna i som turist. Man hittar dit – eller så blir man invigd i det av livet. För mig blev det ett område fyllt av värme, charm och framför allt: människor.
Det var där jag mötte några av de människor som kom att bli mina nära och kära vänner på Mallorca. Människor som öppnade sina dörrar, sina hem, sina liv – och lät mig vara en del av något äkta och vardagligt. Det är vänner som inte bara bor i Hostalets; de bor i mitt hjärta.
När jag går genom kvarteret tänker jag inte på byggnaderna – jag tänker på skratt, samtal, middagar, kaffe på små caféer där jag blev igenkänd redan andra dagen. Det är där jag blivit välkomnad, omfamnad och sedd.
Hostalets är mitt Palma bakom kulisserna.
Det är där min Mallorca-berättelse fick ansikten, relationer och kärlek.
En plats som vuxit tillsammans med mig
När man återvänder till samma platser genom livet följer de med en, nästan som märken i ett fotoalbum.
Mallorca har varit där genom mina kapitel – när livet förändrats, när jag förändrats, när världen omkring skiftat.
Cala Mayor gav mig min första känsla av att höra hemma på ön. Hostalets gav mig hem i människor.
Tillsammans har de blivit min egen karta över Mallorca – inte bara platser på en ö, utan platser inom mig.
Och kanske är det just det som gjorde att jag fortsatte att återvända: För varje gång jag reste hit hittade jag både nya upplevelser och de delar av mig själv som hörde hemma här.
Kanske är det därför jag aldrig riktigt lämnar Mallorca – och kanske, på sitt sätt, lämnar Mallorca aldrig mig heller.
Jag kommer att återvända till Mallorca, men mitt hjärta finns nu på fastlandet.
