Vilken vecka! Den kan bäst beskrivas som en veritabel berg-och-dalbana för mina trumhinnor.
Måndag: huvudvärkens högtidsstund
Måndagen gick i bilningens tecken, vilket tyvärr inte betyder att jag fick köra en sportbil. Jag kämpade och stod ut, troligtvis med ansiktsuttrycket av en martyr som fastnat i en tvättmaskin. Huvudvärken sköt i höjden som en raket (utan den roliga nedräkningen) och tålamodet sjönk snabbare än en sten i en brunn. Det var väl bara mina fina elever, dessa små ljusspridare, som gjorde att jag inte pulveriserades totalt av ljudvågorna.
Senare vankades det matråd – en civiliserad oas i bulleröknen. Vi fick en riktigt bra diskussion med många konkreta förslag. Köksmästaren tog verkligen eleverna på allvar, vilket är stort, men det som verkligen räddade dagen var att han bjöd på saftiga apelsiner. En söt, C-vitaminspäckad muta är alltid ett vinnande koncept!
Tisdag: ett glädjetjut av en datorleverans
Bilningen fortsatte på tisdagen, men jag lyckades kapa åt mig några positiva avbrott. En leverans av nya datorer anlände! Att se pedagogernas ansikten lysa upp var som att bevittna en sällsynt naturhändelse, ett under av lycka som tydligen bara kan uppnås med utbytta hårddiskar.
Efter lunch tog jag mig själv på en högst nödvändig mini-semester – en utflykt till Centralstationen för att ladda busskort. Att åka spårvagnen var så tyst och skönt att jag nästan glömde bort att min arbetsplats hade omvandlats till en byggarbetsplats. På kvällen stannade jag kvar för fritidspersonalens APT. Eftersom hantverkarna hade slutat kunde jag äntligen arbeta ostört. Vilken lyx att bara höra muspekaren klicka, och inte en borrhammare!
Onsdag: kontorets nya adress: ”kaffemaskinens granne”
På onsdagen… då brast det. Bilningen eskalerade till en nivå som fick mina käkar att spänna sig, vilket i sin tur ledde till huvudvärk och slutligen det ultimata sveket, illamående. Jag kapitulerade och flyttade min verksamhet. Jag gjorde helt sonika om konferensrummeet Jorden till mitt mobila kontor. En genialisk lösning, tyvärr ligger det alldeles för nära kaffemaskinen. Min kisseblåsa fylldes i en takt som snarare passade ett vattenfall än ett kontorsliv, men hallå – man kan ju inte få 100% lycka när man flyr från en byggnadsarbetsplats!
Torsdag: boksläpp och julpyntets räddning
Torsdagen började som onsdagen slutade: jag var tillbaka i Jorden innan arbetsdagen ens hunnit bli vuxen. Expeditionen var helt enkelt omöjlig att vara i.
På eftermiddagen fick vi ett fantastiskt avbrott: boksläpp! Vår biträdande rektor Eva hade skrivit en bok tillsammans med ett antal pedagoger, och allt var superlyckat. Eva gav mig dessutom en så fin feedback att jag blev alldeles rörd. Det kändes som den första ärliga uppskattningen jag fått från en chef någonsin – en ren, hjärtlig vitamininjektion i själen! När alla sedan gått hem, trots att jag inte kunde sitta där, passade jag på att julpynta expeditionen. För även om det låter som en scen ur Här är ditt liv där, så ska det vara julfint!
Fredag: Ullared, mormors paradis
Fredagen startade med administrationsmöte och ”mellansnack” (ett annat ord för livsviktigt skvaller och strategiska lösningar) med tjejerna från de andra skolorna. Vi är så himla produktiva och lösningsfokuserade att vi borde få en egen Powerpoint-presentation! Dagen flöt på, det var tyst och jag satt lugnt på expeditionen. Jag valde att stämpla ut redan vid 14:30. Fredagen tog slut i förtid, men det kompenserar jag gladeligen på söndag.
Eftermiddagen och kvällen tillbringades i Ullared – Mammons Mecka! Det var så härligt att bara gå runt och fylla vagnen. Mest handlade jag till mitt kommande barnbarn. Hen måste ju få allt hen behöver. Eller hur? Vi passade även på att äta middag för man ska ju inte shoppa hungrig – det är en direkt väg till onödiga impulsköp av socker och gigantiska godisråttor.
Helgen: fulltankad med kärlek och framtidsdrömmar
På lördagen njöt jag av att vara med min somaliska familj. Jag åt deras underbara mat och blev fullkomligt översköljd med kärlek. Nu är jag nästan fulltankad!
Idag, söndag, lever jag på framtidstankar, packar, städar och tvättar. Jag mår väldigt bra och fortsätter med mina livsviktiga nedräkningar: Dagar kvar tills jag blir mormor (troligtvis min största titel hittills), åker till Lobosillo, slutar jobba och, sist men inte minst, flyttar till Lobosillo.
Som grädde på moset kom dottern med årets första lussebulle, det är äkta kärlek.
Snart byter jag alltså ljudet av en borrhammare mot ljudet av cikador och solsken!
Nuvarande Situation
Sitter på ett provisoriskt kontor, tvingas tömma kisseblåsan med rekordhastighet på grund av kaffemaskinen, samtidigt som jag spänner käkarna mot ljudet av en slagborr.
Framtida Situation
Slappnar av på en solterrass i Lobosillo med ett litet (eller stort!) barnbarn i knäet, medan det enda ljud jag behöver oroa mig för är cikadornas sång och ljudet av korken som dras ur en flaska gott spanskt vin.
Det känns som om bilningsveckan var universums sätt att förbereda mig för total stillhet och njutning. Jag tror jag har förtjänat varenda sekund av lugn och värme i Spanien – och all den mormorskärlek jag kan få!
Jag gratulerar mig själv till de underbara framtidsutsikterna!
Tusen tack för att ni haft tålamod med mig den här veckan
