Just nu befinner jag mig mitt i mitt kanske största livsprojekt. Det är en märklig, utmanande och stundtals ganska komisk process att stå i centrum av sitt eget universum – en lägenhet på 67 kvadratmeter – och inse att jag ska koka ner hela min tillvaro till bara 5 kubikmeter. Det är som att försöka trycka ner en hel symfoniorkester i en fiollåda, eller att banta ner en dignande trerättersmiddag till en enda, väldigt näringsrik tablett.
Jag packar, rensar, slänger, säljer och ger bort. Det är en känslomässig berg-och-dalbana där varje pryl bär på ett minne, och jag för en ständig dialog med mig själv: Behöver jag verkligen den här? Kommer jag sakna den om två år? Men mitt i röran av tejp och flyttkartonger har jag tvingats ställa mig den stora, existentiella frågan: Vad behöver jag egentligen för att vara lycklig de närmsta åren?
Strategin bakom pusslet
Svaret har visat sig handla om en noga utvald startuppställning. Om jag lyckas banta ner mitt liv så hårt krävs det en knivskarp prioritering, och jag har mina absoluta hjältar klara.
Först och främst: min elcykel. Den är inte bara en pryl, den är min frihet och min eldrivna flyktväg. Den ska med om jag så ska sova med den som sängkamrat. Sen har vi hjärtat i mitt framtida hem: matbordet och kökssoffan. En kökssoffa är nämligen så mycket mer än en möbel; den symboliserar gästvänlighet, långfrukostar och en plats där man kan dra upp fötterna och bara vara. Om jag så bara får plats med soffan och bordet i mitt nya liv, så har jag i alla fall ett högkvarter för livsnjuteri.
Operation: Byns galna tant
Men så kommer vi till det som logiken kanske skulle ifrågasätta, men som min inre rebell kräver: Mina banankartonger med tomtar.
Jag vet precis vad folk tänker. ”Minst tio kartonger? Tar de inte upp en hel kubikmeter bara de?” Jo, det gör de förmodligen. Men man blir inte ”byns galna tant” genom att vara rationell och minimalistisk. Man blir det genom att ha en armé av skäggiga små varelser som invaderar varje hörn så fort december nalkas. De där tomtarna är min biljett till excentricitet. De ska med, kosta vad det vill i utrymme räknat! Om jag så får sitta på en tomtelåda och äta min middag, så är det ett pris jag är villig att betala.
Att välja med hjärtat
Att rensa ut är att göra plats för något nytt. Genom att skala bort det överflödiga – de sju extra kastrullerna och de dammiga uppslagsverken – ger jag mig själv chansen att andas lättare.
Jag inser mer och mer att det viktigaste jag tar med mig inte går att stapla på en pall. Det är tryggheten i mig själv, minnen som inte samlar damm och förmågan att skratta åt eländet när jag inser att jag har packat ner kaffemuggarna längst ner i den understa kartongen. Mina 5 kubikmeter kommer inte bara vara fyllda med prylar; de kommer vara fyllda med de allra bästa bitarna av mig, noga utvalda med kärlek och en hel del tvekan.
Jag bygger inte bara ett nytt hem, jag bygger en legend. Så se upp i byn – här kommer jag, min elcykel och mina tio lådor med tomtar!
Packlista för Tomtearmén
- Vaddera tomtarnas näsor med silkespapper (ingen vill ha en skavd tomtelurv)
- Lägg de tyngsta tomtarna i botten så de inte mosar de små vättarna
- Märk kartongerna ’Livsviktigt: Tomtearmé 1-10’ så flyttgubbarna visar respekt
- Spara en liten tomte i fickan som maskot under flyttdagen
- Fyll tomrum i lådorna med kökshanddukar eller strumpor (två flugor i en smäll!)
Att sälja
