Det är med ett tungt hjärta jag skriver detta. Den senaste tidens nyheter från Spanien har verkligen skakat om mig, och jag känner ett djupt behov av att uttrycka min sorg och medkänsla efter den fruktansvärda tågolyckan i Adamuz.
Mina tankar går till offren i Adamuz
Jag har svårt att finna ord för den sorg jag känner efter söndagens tragiska händelse utanför Córdoba. Det är nästan omöjligt att ta in att en vanlig söndagskväll, för så många människor på väg hem eller till vänner, kunde sluta i en sådan ofattbar katastrof. Att över 40 liv har släckts och nästan 300 personer skadats är en siffra som gör mig alldeles stum.
En tragedi som saknar förklaring
Det som smärtar mig extra mycket är hur slumpmässigt och oundvikligt allt verkar ha varit. Jag läser om de 20 sekunderna – den korta tid som passerade från det att Iryo-tåget spårade ur till dess att det mötande Alvia-tåget kolliderade med vagnarna. Den unge lokföraren Pablo, bara 27 år gammal, hade ingen chans att reagera. Det är en tanke som jag bär med mig med stor sorg.
Att olyckan skedde på en raksträcka, med nyrenoverade spår och moderna tåg, gör allt bara ännu mer obegripligt. Experterna pratar om möjliga rälsbrott, men för mig handlar det främst om de människor vars liv förändrades för alltid på bara några sekunder.
Jag lider med familjerna
Mina tankar går oavbrutet till de familjer som nu tvingas genomgå det svåraste en människa kan uppleva. Jag tänker på:
- Föräldrarna och syskonen som i detta nu väntar på besked eller vakar vid sjukhusbäddar i Córdoba och Sevilla.
- De överlevande, som liksom 33-åriga María berättar om hur ljuset slocknade och skriken tog över. Att bära med sig de minnena är en tung börda som ingen borde behöva bära.
- Invånarna i Adamuz, vars medmänsklighet mitt i mörkret värmer mitt hjärta. Att de så självklart öppnade sin sporthall och kom med filtar och vatten visar att det finns ett enormt ljus i oss människor, även när allt känns som mörkast.
En stund av stillhet
Spanien har utlyst tre dagars landssorg, och jag vill på mitt sätt delta i den. Jag lider verkligen med alla de drabbade. Det påminner mig om hur skört livet är och hur viktigt det är att vi visar varandra omtanke medan vi kan.
Mina djupaste kondoleanser till det spanska folket och till varje enskild individ som har förlorat någon i denna fruktansvärda olycka. Ni finns i mina tankar.